Laxfrossa -ett brev till Eskil

Ja vad ska man säga?
Det är ju ingen nyhet, men det är bra att även de oinsatta får se hur det är.
Det bevisas gång på gång att organismer som lever i vattnet inte anses ha samma värde som landlevande djur. Vildlaxen i Östersjön är i princip utrotad men man tillåter fiske på den. Samma sak gäller den blåfenade tonfisken i Atlanten. En annan rubbad sak är ju sportfiskeförbudet på Ål, men man låter fortfarande yrkesfiskarna fortsätta att fiska. Jag anser detta vara ett mycket märkligt resonemang. Jag blir också förbannad (men inte förvånad) på Eskil Erlandsson och alla andra som helt skiter i forskarnas rekommendationer och mer än dubblar forskarnas kvotförslag. Hade det varit däggdjur hade det upprättats naturreservat, fredningszoner, osv.
Tänk er om man skulle göra samma sak med ett hotat; nästan utrotat däggdjur, Först skulle man tillåta någon form av industrijakt på det, där en stor del av köttet går till djurfoder, sen låter man folk jaga djuret för sitt husbehov, men ser mellan fingrararna på att en stor del av dess kött säljs svart, man bryr sig sen inte om att det tjuvjagas för att forskarna inte (enligt vissa), kan bevisa detta. När det sen är brunst så ser man till att de fåtal djur som fortfarande lever inte kan para sig. Av de få föryngringar som lyckas fångar man in de flesta ungar och mal i en köttkvarn för att sedan sprida i naturen! Jag skulle vilja se den regering som kommer undan med det utan att det skulle bli Uppror!
 
Jonathan Johansson
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0