Blåst, öring och hjortron- Finnmarksvidda

Det blev en liten, kort tur till Finnmarksvidda i år, 12 dagar. 9 av dessa blåste och regnade bort, men så är det med vidda. När man har vädret på sin sida är det fantastiskt att vara och fiska där uppe på Nordens tak, men det är ganska tufft när vädret är tufft. Fisket var väldigt segt men första dagarna var öringarna riktigt på taget och det blev ett par fina och några tappade. Harrfisket var riktigt svårt men på ett av mina favoritställen lyckades jag tillslut få en i godkänd storlek i alla fall (55cm). Det blev mycket stugsittande och Rolf var uppe vid campen de första 6 dagarna så det blev många vilda och trrevliga diskussioner  på kvällarna =) ett bra sätt att fördriva tiden. Jag smygplockade även lite hjortron som åts i ett närmast bibliskt frosseri; en av fördelarna med att åka upp i augusti. Jag band även en del flugor med ett ev. nytt mönster till min "Jonteserie" som resultat. Per Trogen fick som vanligt ett par fiskar på sin PT-sedge; det är en grym fluga helt enkelt. Tack P.T för en, (som alltid) riktigt trevlig resa och takk Rolf för allt!
 
 
 
 
 

Kopparnymfen levererar!

För någon vecka sedan lyckades jag att få en ny art på fluga! Det är ganska stort och betyder att jag har fått sex arter totalt på fluga, uppe på Finnmarksvidda. Denna gång var det den arktiska sjöns vackra leopard som visade intresse för den lilla kopparnymfen. En fantastisk fångst!!
Fisket i övrigt var som vanligt bra uppe runt Nils Rolfs Camp men denna gånga var jag bara där i två veckor tillsammans med mina vänner Magnus Ström och i några dagar Per Urban Trogen aka Mr P.T.-Sedge, som tyvärr fick lov att åka hem tidigt. kul även att träffa Thomas och Mats igen!
 
Tack till Rolf!
 
 

Jordbävningen

Området kring Hanmer Springs där jordbävningens epicentrum var, har jag besökt vid flera tillfällen under mina Nya Zeeland-resor. Jag såg bilder här om dagen från den vackra Clarence River som dämts upp av rasmassor från Jordskalvet.  Risken för jordbävning är ju något man får ta med i beräkningen när man åker dit ner.  Så här såg det i alla fall ut när jag var i närheten av Hanmer sist.

 
 

En Sommar

Jaha då är det över. Fåglarnas sång har tystnat för detta år. Solstrålarna klarar knappt av att värma upp de kalla kronbladen på slåtterblomstret längre, och snart faller de till marken som små vita fjärilsvingar. Hösten.
Sommaren nar bjudit på varierande fiske. Finnmarksvidda visade sig vara ovanligt svårfiskat pga. att det varit kallväder och regn, men några fiskar blev det. Nyss kom jag hem från ett fiske på kvoterade vatten där jag och Stefan blåste inne i över ett dygn men fick en dags bra väder och ok fiske. Resten av tiden har jag arbetat.
Här nedan kommer lite bilder från vidda och det andra stället...
 

Sommar Tack!

Jag läste precis Gunnar Westrins krönika http://www.nsd.se/fiske/nu-ar-tid-for-drommar-9738796.aspx och blev grymt sugen på fiske och äventyr. Vad finns där på andra sidan kullen? Hur stora fiskar simmar det där nere i de stora djupen? Nyfikenheten är drivkraften!
 

Flugbindning

De senaste dagarna har jag varit sugen på att binda flugor, men vad ska man binda för något? Funderar på att binda upp några Jonte-cdc-kläckare och Jontevulgator. Min egen vulgatavariant är ett måste i asken sen jag kom på mönstret. Det är en no-hackel variant som har visat sig ruskigt efektiv, och så har den bra flytförmåga. Men sen då, vad ska man binda mer? Är det någon som har något förslag på en sån där måstefluga inför sommaren?
 

GOTT NYTT ÅR!

Till alla Tokar där ute!
Fishbumfans, fiskeluffare, flugfiskare, fiskefanatiker och alla andra. Hoppas 2016 blir ett bra fiskeår för oss alla! Själv hoppas jag på att få börja året med en storlake. =) men just nu drömmer jag om rinnande vatten och sommar.
 

Hemligheternas Sagosjö

Sjön ligger långt in i den djupa snåriga skogen, långt bort från civilisationens brus. Som ett skogens öga blickar den upp mot den Västerbottniska stjärnhimlen, med ögonfransar av ståtliga granar och månen som pupill. Under ytan simmar det guldfärgade skatter med rubinröda och tektiksvarta prickar. Ingången till dalen skyddas som jag skrivit tidigare av små draklika väsen som vi kallar granhuggormar. De ligger i träden och spanar efter Tjuvfiskare och om de känner lukten av en inkrätare, så kastar de sig ner från träden med blottade huggtänder för att leverera sitt giftiga bett. Jag lyckades fota ett par av dem som du kan se här nedan. En annan sak som har hänt när vi varit där är att vissa rotvältor inte varit vanliga rotvältor, Jag har varit med om att de försökt smygit sig på oss med utsträckta slingrande grenar i ett försök att snärja oss, för att sedan kunna förtära oss på samma sätt som spindlar gör med intet ont anande insekter... Jag har inte riktigt vågat skriva om detta tidigare, för folk skulle ju tro att man var helt dum i huvudet. men nu bryr jag mig inte lämgre. Det måste komma ut, så att de som söker efter denna plats vet vad de ger sig in på. Ni kan ju alltid fråga Dane, Jonas Eliasson eller Malin om ni inte tror mig. Dane har räddat Jonas från en av dessa monstruösa skapelser. Den lyckades få tag i honom när han som bäst höll på att drilla en storöring på vm-spöt. Dane sprang dit och högg av ett par grenlika tentaklar med sin då; nyinskaffade Bear Grylls Jätteparang innan den hann sänka sina gift och matsmältnigsvätske drypande mandibler i honom. Malin har fått en granhuggorm rakt i huvudet när den råkade ramla av en gren. Som tur är var hon ju ingen tjuvfiskare så den bet henne inte, men det var ju en ganska skrämmande upplevelse.// =)
 
Dane med en sagoröing
Den röda varianten av granhuggorm.
Den gröna varianten
 
 

Ett Livsomvändande ögonblick!

Jag hittade denna bild när jag scannade diabilder i går =)
Det är precis detta ögonblick när denna bild är tagen som texten här nedan handlar om.
 
 
Urdrag ur min bok "Nya Zeeland är flugfiskeparadiset":
En sensommar för många år sedan var jag uppe på sandåslandet med miljökampen, författaren och fiskeprofilen Gunnar Westrin. Detta var på den tiden jag gick på naturguideutbildningen i Övertorneå. Vi hade fiskat oss ner efter den översta sträckan av Lainioälven och fått en och annan harr. Det var en blåsig dag men solen strålade från en klarblå himmel. Vi stannade och fikade i en grässlänt där vi lyckats finna lite lä. Som vanligt diskuterades allt från himmel till jord och vi kom in på ämnet vinterpraktik. Gunnar arbetade ibland som lärare på skolan så att ämnet kom upp var ju inte så konstigt. Jag berättade att jag hade lite svårt att hitta praktikplats i och med att jag inte var intresserad av så många vinteraktiviter som rör naturturism. Det var då han kläckte ur sig den mening som förevigt har kommit att påverka mitt liv. –Jag kan ju höra med flugfiskeguiden Zane Mirfin nere på Nya Zeeland. 
Tack Gugge!

RSS 2.0