Fishbum

Sjön ligger långt in i den djupa snåriga skogen, långt bort från civilisationens brus. Som ett skogens öga blickar den upp mot den Västerbottniska stjärnhimlen, med ögonfransar av ståtliga granar och månen som pupill. Under ytan simmar det guldfärgade skatter med rubinröda och tektiksvarta prickar. Ingången till dalen skyddas som jag skrivit tidigare av små draklika väsen som vi kallar granhuggormar. De ligger i träden och spanar efter Tjuvfiskare och om de känner lukten av en inkrätare, så kastar de sig ner från träden med blottade huggtänder för att leverera sitt giftiga bett. Jag lyckades fota ett par av dem som du kan se här nedan. En annan sak som har hänt när vi varit där är att vissa rotvältor inte varit vanliga rotvältor, Jag har varit med om att de försökt smygit sig på oss med utsträckta slingrande grenar i ett försök att snärja oss, för att sedan kunna förtära oss på samma sätt som spindlar gör med intet ont anande insekter... Jag har inte riktigt vågat skriva om detta tidigare, för folk skulle ju tro att man var helt dum i huvudet. men nu bryr jag mig inte lämgre. Det måste komma ut, så att de som söker efter denna plats vet vad de ger sig in på. Ni kan ju alltid fråga Dane, Jonas Eliasson eller Malin om ni inte tror mig. Dane har räddat Jonas från en av dessa monstruösa skapelser. Den lyckades få tag i honom när han som bäst höll på att drilla en storöring på vm-spöt. Dane sprang dit och högg av ett par grenlika tentaklar med sin då; nyinskaffade Bear Grylls Jätteparang innan den hann sänka sina gift och matsmältnigsvätske drypande mandibler i honom. Malin har fått en granhuggorm rakt i huvudet när den råkade ramla av en gren. Som tur är var hon ju ingen tjuvfiskare så den bet henne inte, men det var ju en ganska skrämmande upplevelse.// =)

Kolahalvön 1999, precis landat på tundran

De här dagarna 2009 hade jag och Kim Häggqvist ett riktigt trevligt Hajfiske från vita sandstränder nere på NZ.