Vinterdrömmar
I morse vaknade jag med ett sug efter flugfiske. Hösten är ju ganska långt gången här i fjällen och i går snöade det. Ofta brukar ju det betyda ett slut på fiskesäsongen, men för mig betyder det semester. Det är då en sliten Fiskeguide har tid att vila upp sig lite. Jag vet inte om det blir någon långresa i år. Nya Zeeland finns alltid med i periferin och representerar tillsammans med Finnmarksvidda min syn på ”paradiset”. Vidda representerar en Frihet på naturens villkor där litenhetskänslan är väldigt påtaglig; man är ständigt utsatt för elementen, långt från civilisationen. Nya Zeeland är frihet på ett annat sätt, exotiskt, ständigt nya, gråtfärdigt vackra vyer. Skogarna både ”regn” och ”bergs” är snåriga och vilda. De milsvida slätterna på höglandet som sträcker sig enda fram till de höga bergen med snövita toppar. De vita folktomma sandstränderna där man kan sitta och blicka ut mot havets obrutna horisont. Västkusten ”spring creeks”, som rinner som små, kristallklara, livgivande blodådror genom det bördiga jordbrukslandskapet.
Men samtidigt skulle jag vilja se nya platser. Problemet är bara att det är på vintern jag kan resa, så då måste jag på andra sidan jordklotet. Jag har ju inte jätte mycket pengar så vart tar man vägen?
//Jonathan
Denna bild på Tobbe representerar för mig, vad Nya Zeeland står för!
