Fishbum

Jag tycker att det var fantastisk trevlig läsning. Författaren tar upp problematiken runt att leva som fiskevagabond, varvat med trevliga fiskeanekdoter och möten med andra öringbohemer. Här handlar det inte om öringluffare är han noga med att göra klart tidigt i boken, när han beskriver vad som skiljer en öringbohem och en öringluffare. Jag uppskattade verkligen läsningen och kände igen mig i mycket, inte bara i livet. utan han beskriver även en del människor och platser som jag träffat och besökt under mina NZ-resor. Bland annat Zane Mirfin som jag bodde hos första gången jag var där nere och Stu i Athol. Derek Grzelewski har verkligen lyckats fånga melankolin som ett flugfiskeliv kan medföra, men hela boken genomsyras också av en stor kärlek till Nya Zeeland , naturen, och flugfisket. Jag kan rekommendera denna bok till alla som har varit på eller vill ner till Nya Zeeland, men även till de personer som vill försöka förstå hur det är när man har flugfiskebacillen i kroppen.

Den går att beställa på Adlibris.

 

PS. Nu finns det ju en risk med att läsa den, man blir ju otroligt sugen på att åka ner dit till Öringarnas sagoland.

 

Tight Lines!!/J

Det blev två trevliga fiskedagar i Älvkarleby, Vi bodde i stuga på Campingen för att det är så korta dagar nu så det hade blivit tråkigt att tälta som vi brukar göra. Fisket var ganska segt, men man kan ju inte förvänta sig något annat, det är ju trots allt mitten av november och 5 grader i vattnet. Vi fick trots allt en del fisk, Johan Ögren fick en riktigt fin mört på prick 800g som är regvikten, men det var  det finast som kom upp, vi fick några braxnar, största på ca 3kg, en vimma på ca 500g och en massa stäm men ingen stor. Vi fick även en hel del havsöring som slukade i sig den maskbetade kroken, några var för stora för att få upp på de veka feedrspöna men vi toppade med en på ca 3kg och flera på runt 2kg. Det är ju inte så kul att få havsöring på mete, för det tar sådan tid att dra upp dem, men alla var blanka och vackra på sitt sätt.

Fick hem denna bok i dag, En bok jag tro kommer att värma i höst/vinter-mörkret. Jag ska skriva en recension här på bloggen när jag läst den,men den verkar lovande om man läser inledningen i alla fall. Den handlar om fiske och möten med öringluffare på Nya Zeeland. Annars så håller jag på med lite allt möjligt för tillfället, finputsar bildspel, går på AF möten, letar boende osv. Till helgen blir det fiske i alla fall, då blir det avslutning på metsäsången i Älvkarleby med förhoppningsvis några fina reggfiskar =)

Som vissa har sett var jag med i VLT,( Västmanlands länstidning) för någon vecka sedan och det var mycket som måste uppfattas som konstigt om man är fiskare. =) en av de saker som blev konstigt var frågan när det gäller storfiskar. Jag satt och förklarade för reportern att jag inte fått så stora fiskar, min största är en Hälleflundra på 22kg osv. men att jag hade fått hyfsade fiskar om man ser till arten och tog upp Mört som exempel. Jag förklarade att en mört på kilot är jättestor och får man en på över 8hg är det en stor fisk för arten och att jag då fått mört på 865g. Det har hon fått till att jag har fått stora fiskar för artens storlek som tex Hälleflundra på 22kg och mal på runt 20kg.

De som har lite insikt tycker då självklart att jag måste vara dum i huvudet på något sätt. Men självklart vet jag som alla andra att en Kveite på 22kilo är en ganska liten fisk och det samma gäller mal på runt 20. men det är inget att göra åt när reportern får saker om bakfoten =) Andra saker som var fel var att jag tydligen gått guideutbildning i Finska Torneå och inte Övertorneå, sen det där med att jobba som fiskeluffare och en massa annat smått och gott.

Tidningen har trots allt 360000 prenumeranter och så lite försäljning på det, så några borde ju rimligtvis vara sportfiskare.

Henke och jag känner varann från Övertorneå-tiden Om du tycker att du känner igen honom så kan det bero på att han i många år arbetade som fiskeguide i Tjuonajokk och han har även varit med på bild i flera av Gunnar Westrins artiklar och även i någon av Gunnars böcker. Vi brukade ses i Saxnäs nästan varje höst när jag arbetade där och då kunde det se ut så här.

Kollade igenom lite av min kompis Tobias Indéns bilder från förra vintern när vi var nere på Nya Zeeland och hittade den här bilden. Regnbågen kanske är en av världens vackraste fiskar när den är vild eller semivild =)

Ja sen är det ju jag som håller i fisken för den som undrar.