Fishbum

Jag hittade denna bild när jag scannade diabilder i går =)

Det är precis detta ögonblick när denna bild är tagen som texten här nedan handlar om.

 

 

En sensommar för många år sedan var jag uppe på sandåslandet med miljökampen, författaren och fiskeprofilen Gunnar Westrin. Detta var på den tiden jag gick på naturguideutbildningen i Övertorneå. Vi hade fiskat oss ner efter den översta sträckan av Lainioälven och fått en och annan harr. Det var en blåsig dag men solen strålade från en klarblå himmel. Vi stannade och fikade i en grässlänt där vi lyckats finna lite lä. Som vanligt diskuterades allt från himmel till jord och vi kom in på ämnet vinterpraktik. Gunnar arbetade ibland som lärare på skolan så att ämnet kom upp var ju inte så konstigt. Jag berättade att jag hade lite svårt att hitta praktikplats i och med att jag inte var intresserad av så många vinteraktiviter som rör naturturism. Det var då han kläckte ur sig den mening som förevigt har kommit att påverka mitt liv. –Jag kan ju höra med flugfiskeguiden Zane Mirfin nere på Nya Zeeland. 

I dag har jag scannat diabilder hos min kompis Magnus Ström, alla fiske och natur intresserade borde besöka hans hemsida; http://www.magnusstrom.se/ .

Hur som helst så hittade jag en bild på min största harr som var starx över 60 cm, och jag fick samtidigt återuppleva hela händelseförloppet i mitt huvud.

 

Myggen och knotten var som vanligt ihärdiga. Ljungpiparens karga läte bröt då och då av det ständiga surrandet och ibland hörde man fjällabbens tjuvooo, långt bort i fjärran. Det var en mulen dag men ganska varmt i luften. När vi kommer ner till den lilla ön som ligger i strömmen ser vi nästan på en gång ett par stora fenor som bryter ytan i fina head n ´tail vak, i en strömkant mot andra land. Tobbe har aldrig tidigare varit på vidda, men jag tror att det var tredje eller fjärde året som jag var där och jag har även tidigare fiskat samma ställe vid ett flertal tillfällen. Här huserar några av jokkens absolut största harrar. Jag har tidigare år fångat flera harrar på magiska 1.5kg och över på sträckan. Den största jag vet om, är en fisk på 64.5 cm som min kamrat Staffan Andersson fångade första året jag var här. Fiskarna vakar som sagt ganska nära andra land. Bottnen består av grus och småsten. Det är ganska lättvadat men man måste vada djupt för att nå dem. Tobbe vill att jag ska vada ut först och fiska, så att han ser var han ska gå ut och hur han ska fiska. Jag vadar ut. Försöker spana av ytan för att se vad de äter men ser dock ingenting. Mitt första flugval blir en brun klinkhammer #12  en bra ”starter” som ligger lågt i vattnet, det är en riktig harrdräpare. Vinden ligger fel så man måste backhandkasta för att inte kroka sig själv. Första kastet går ut. Flugan flyter fint i strömmen, den sugs ner i ett försiktigt vak. Mothugg! Jag missar fisken. Andra och tredje kastet blir för korta. Fjärde kastet hamnar där det ska och en harr går upp och suger i sig flugan. Fast fisk! Jag pressar den hårt. Fisken hoppar. Den ser stor ut. Harren tar lite lina. I normala fall brukar det gå att bryta upp en kilosfisk ganska lätt så den här måste var större än kilot. Efter några minuter börjar den tröttna. Jag håvar den sen följer mätning och viktkontroll; 57.5 cm 1.6kg, en riktigt fin harr. Vi fotar och återutsätter självklart den vackra fisken Det magnifika ryggseglet skiftar som i purpur med ett stänk av rosa när den med ett par kraftiga fentag simmar tillbaka till sitt rätta element. Nu är det Tobbes tur att fiska. Jag följer med honom ut. Det står fortfarande flera fiskar och vakar på samma ställe. Tobbe har om jag inte minns helt fel en brun rackelhane knuten på tafsen. Efter några misslyckade kast, lyckas han få ut den längd som behövs och en fisk suger i sig den lilla nattsländeimitationen. Den ofrivilliga automatguiden dyker upp i mig och jag talar om hur han ska drilla, efter en odramatisk fight får han in en fin harr på 1.3 kg. Hans första fisk över kilot; Och det med råge! Fotografering. Återutsättning. Den går tillbaka bra fast det är ganska varmt i vattnet. Jag lägger ut ett kast på måfå bara för att veva in linan. Då suger min största harr i sig flugan; längd: 60.5 cm.

 

Hej jag har plockat i hop lite bilder som jag gillar från senaste resan.

Jag och min kompis Dane har testat ett vatten några gånger denna vinter som har verkat lovande. Vi har aldrig varit där utan att haft kontakt med stor fisk, men i dag lossnade det rejält. Med denna gång var även Kompisen Jonas Eliasson och han var den första som fick på en fin fisk.. tyvärr tappar han den i hålet men vi hann se att det var en fin öring. Efter det så dröjer det ett tag men sen hugger det på en riktigt fin fisk som jag drillar och får upp. Någon minut senare får Dane en fin fisk. Den största av de två var gissningsvis strax under 2kg, den andra en bit över kilot. Detta var allt den lilla fjällnära sjön släppte i från sig denna gång.. men snart är vi där igen.

Självklart släppte vi tillbaka fiskarna nu när temperaturen tillät det.

I går var vi ut på lakfiske.Som vanligt fick man massor med smålake, men så helt plötsligt sög det i på Danes Jiggskalle. En fin fisk på 4,85kg som försiktigt återutsattes. Laken är enligt min mening en av nordens vackraste fiskar. Jag har kämpat länge för att få ett reg (som är 4kg), men aldrig lyckats Dane har nu fått två fiskar på över regvikt när jag varit med, men han regar inte. =)

/Jonathan

Man kanske inte ska klaga men... det finns inte så många mörtvatten runt Saxnäs så när man får höra talas om ett så blir man ju lite nyfiken. Jag och min kompis Dane bestämmde oss för att vi skulle åka ut i onsdags. Jag vaknar upp (vid niotiden), till en krispigt vitstrålande vinterdag med minus 22, lite kallt kanske men vi packar skotrarana och far iväg. Vi åker ut på den lilla sjön och borra varsitt hål. Hjärtat klappar lite av spänning när jag sänker ner den lila mormyskan, för man vet aldrig vad som kan simma runt där nere. Fjällnära vatten kan i bland hysa väldigt stor mört. Det var lite grunt i mitt hål men Dane får hugg nästan på en gång, men han får inte fast den, han har lite större "myska" än mig så efter ett tag får jag testa med mina grejjer som är mindre. Det hugger nästan på en gång när jag sänker ner och det visar sig vara en mört på sådär 10g. Jag sitter kvar ett tag till men känner inget mer. Det är riktigt kallt så jag funderar på att ta paus för att få upp värmen med lite fika, Då hugger det ordentligt! fisken känns väldigt tung och tar lina. Det går inte att ta den så hårt för jag har bara 0.14. Det viner i den lilla pimpelrullen när jag vänder spöt för att parera en rusning. Efter en ganska utdragen kamp får jag upp en öring på ca 1.5kg. Den får jag lov att avliva för att det är så kallt..det kanske inte är en så bra matfisk men det är dags att fiska lake snart... =)

Efter fikat försöker vi ett tag till, men vi får bara småmört.

Samtidigt så är mina kompisar Jonas och Anders på Nya Zeeland, de åkte ner några dar efter jag kommit hem och verkar ha bra fiske där nere. Man blir lite avis när man ser bilder på Öringar i den här storleken! http://statigr.am/p/394464919609526726_187452929

// Jonathan

 

 

 

Med anledning av den pågående debatten på NSD: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7447839

så lägger jag upp lite bilder =)

/Jonathan

Sista veckan gick ut på att jaga vatten som fortfarande var fiskabara efter ovädret, vi åkte till Reefton och fick en dags fiske innan nästa regnoväder skulle slå till. Sen flydde vi upp mot Nelson Lakes och fiskade T-river för där skulle vädret vara ok i några dar. Det var otroligt svårfiskat med bara några få fiskar landade, när vi kom tillbakaka från T, kollade vi vädret och såg att det skulle vara ok väder ner mot Te Anau, så vi åkte neråt med ett litet stopp på vägen för lite spring creeks-fiske. Sen blev det o-river och ett nytt vatten som var fint i de trakterna och sedan avslutade vi 20mil från Christchurch där jag avslutde med en skapig ckadaöring plus att Tobbe tappade en fin fisk.

 

 

Fisket har varit segt pa sista tiden, vagen hade regnat av vid harihari, men nu ar vi murcheson och vantar ut det, har kommer lite bilder fran W.T.T.

Till Jul for ca 10 ar sedan fick jag en flaka Milford whisky som jag bara fick oppna om jag fick en oring pa 3.1kg eller over. Har om dagen lyckades jag med det sa skal pa er!!!!!! Fisket har gatt ganska bra med ett par riktigt fina RB. nu vantar vi pa att vadret ska bli battre pa vatkusten, sen blir det djungel och spring creeks.  Gott Nytt AR!!! // Jonathan

 Fisket har varit OK och vadret kanon nu ar vi i TeAnau och bor pa camping. Jag har ocksa fatt fisk men de finns bara fotade med RAW format. Jul firade vi vid mavora lakes med RB fiske i Von pa julafton och Oreti pa juldagen./ J

 

Ja vad ska man säga?

Det är ju ingen nyhet, men det är bra att även de oinsatta får se hur det är.
Det bevisas gång på gång att organismer som lever i vattnet inte anses ha samma värde som landlevande djur. Vildlaxen i Östersjön är i princip utrotad men man tillåter fiske på den. Samma sak gäller den blåfenade tonfisken i Atlanten. En annan rubbad sak är ju sportfiskeförbudet på Ål, men man låter fortfarande yrkesfiskarna fortsätta att fiska. Jag anser detta vara ett mycket märkligt resonemang. Jag blir också förbannad (men inte förvånad) på Eskil Erlandsson och alla andra som helt skiter i forskarnas rekommendationer och mer än dubblar forskarnas kvotförslag. Hade det varit däggdjur hade det upprättats naturreservat, fredningszoner, osv.
Tänk er om man skulle göra samma sak med ett hotat; nästan utrotat däggdjur, Först skulle man tillåta någon form av industrijakt på det, där en stor del av köttet går till djurfoder, sen låter man folk jaga djuret för sitt husbehov, men ser mellan fingrararna på att en stor del av dess kött säljs svart, man bryr sig sen inte om att det tjuvjagas för att forskarna inte (enligt vissa), kan bevisa detta. När det sen är brunst så ser man till att de fåtal djur som fortfarande lever inte kan para sig. Av de få föryngringar som lyckas fångar man in de flesta ungar och mal i en köttkvarn för att sedan sprida i naturen! Jag skulle vilja se den regering som kommer undan med det utan att det skulle bli Uppror!
 
Jonathan Johansson

 

 

 

Det är väldigt höstigt i Saxnäs nu. Det känns väldigt skönt att man bokat resa till NZ igen. Det blir en liten kortare tur denna gång men det får funka. Den å som dessa bilder är tagna vid kommer jag defenitivt försöka besöka även denna gång, det är en av Västkustens många spring creeks.

Det är alltid lika spännande när man släpper ner en jigg eller något annat bete i det okända havsdjupet. Man vet aldrig vad som kommer att hända, man vet att det förr eller senare kommer att hugga, men inte vad som hugger, och det är just det som gör havsfiske så speciellt. Sist jag var i väg var för någon vecka sedan, målet för resan var Traena långt ut i kustbandet utanför Mo i Rana i Norge. Det var jag och mina arbetskamrater Frans och Dane. Fisket var riktigt bra det blev stora fiskar och stor artrikedom, precis som man vill ha det. Havet kokade av liv, det var makrill och småsej överallt och vi såg både val, tumlare och utter. De arter vi fick var: Sej, Torsk, kolja, bleka, makrill, Marulk, Lubb, Långa, Hälleflundra, Rötsimpa. Största torsken vägde 16kg största kolja ca 4kg och Hällisen 15kg Jag vill tacka Traena Rorbuferie för trevlig bemötande, bra stugor och fina båtar! // Jonathan Johansson

Campen

Båten =)

Kolja

Marulk

Bleka

Torsk

Hällis

Valuuur!

 

 

 

 

 

 

Åskmolnen drog in på natten men rödingen var igång och vakade. De åt dagsländor som de glufsade i sig som jag aldrig sett röding göra tidigare, På denna bild står Håkan utvadad på nacken och om du kollar riktigt noga kan du se rödingen vaka utanför honom.

 

Vidda är ju känt framförallt för sina storharrar. Detta är en av de större jag fick, dock ej den största.